Den granskning som IVO gjort av boenden för personer med psykiska funktionsnedsättningar är nedslående läsning. Torftiga, institutionsliknande miljöer, bristande uppföljning och risk för att utsatta människor far illa är oacceptabelt, anser NSPH.

-Det är med både sorg och ilska vi tar del av IVO:s granskning som visat att personer med psykiska funktionsnedsättningar placeras i institutionella miljöer, säger Anki Sandberg, samordnare för psykiatrinätverket NSPH.

Hon konstaterar att IVO:s tillsyn bekräftar det vi har vetat länge: att boendemiljön på flera av landets enskilda boenden för personer med psykiska funktionsnedsättningar inte lever inte upp till dagens krav.

Den fysiska miljön är torftig och bedrivs i omoderna och dåligt anpassade lokaler med institutionell prägel. Flera av verksamheterna tillämpar otidsenliga regler som begränsar den enskildes självbestämmande på ett oacceptabelt sätt. Den grupp detta berör har ofta sedan länge förlorat kontakten med släkt och vänner. Bristen på meningsfull sysselsättning är också genomgående. Inte blir det bättre av att det framförallt är boenden med äldre tillstånd där personer med psykiska funktionsnedsättningar bor permanent, som pekas ut.

-Att vi inte hör mer om detta beror på att missförhållandena berör en grupp med svag röst i samhället. Därför måste vi andra reagera och ställa krav på kommunerna, som bär ansvaret för placeringarna, att ta itu med denna skamfläck mitt i välfärden, säger Anki Sandberg.

Om granskningen

Granskningen som omfattar tio enskilda boenden är gjord i tre län, men Inspektionen för vård och omsorg (IVO) kan konstatera att problemet med att enskilda placeras i institutionella miljöer förekommer på flera ställen i landet. Många av de granskade placeringarna har gjorts av storstadskommuner.

IVO:s rapport visar att det finns kommuner som inte på flera år har följt upp de personer som man har placerat. I förlängningen kan kommunernas uteblivna uppföljning innebära att utsatta människor inte får sina behov tillgodosedda och att de till och med far illa. Utgångspunkten för kommunerna borde vara att aldrig placera en person för en längre tid eller permanent på ett boende som inte uppfyller dagens krav.

Resultatet av granskningen finns sammanställd i rapporten En institutionell historia.