Utredarens uppmaning: mät och följ upp!

I arbetet med att ta fram en nationell kvalitetsplan för äldreomsorgen har den enskilda utredaren Susanne Rolfner Suvanto finkammat kunskapsläget kring äldrevården och äldres psykiska hälsa. Hon ger en delvis bister beskrivning av bristande underlag, hattiga verksamhetsplaner och frånvarande utvärderingar. Hennes budskap är att även ideella initiativ behöver mäta och följa upp sitt arbete, för att det ska kunna ge betydelse på längre sikt.

En grundutmaning i arbetet med betänkandet har varit att det är svårt att öka effektiviteten och höja kvalitén i äldreomsorgen när vi inte vet hur det ser ut från början. Kortsiktiga budgetar, verksamhetsmål som byts från det ena året till det andra och bristande uppföljningar gör att det är svårt att utvärdera de insatser som gjorts hittills. Det gäller så väl stora aktörer som mindre initiativ.

Susanne Rolfner Suvanto

-Jag har kommit ut och träffat så många eldsjälar som gör fantastiska saker för äldre och förbättrar deras psykiska hälsa, men när vi vill veta mer om vad de har för underlag för att kunna följa upp arbetet så tar det stopp. Det är någon som man inte tänker på i ivern med att komma igång och uträtta saker, säger Susanne Rolfner Suvanto.

Hon vill därför uppmana alla som engagerar sig i ideella och/eller brukarinriktade initiativ att se till att det finns någon form av dokumentationsunderlag. Om så bara i enkel form; det här vill vi, så här gör vi och detta har vi följt upp.  Och att man frågar dem som berörs av insatsen, det glöms tyvärr ofta bort.

-Det är oerhört centralt med uppföljning – och att man reflekterar över vilka man frågar. Det är inte av elakhet som så många missar detta. Det är allmänmänskligt, men vi behöver bli bättre på att tänka mer långsiktigt och ta med tankarna om utvärdering från början, säger Susanne Rolfner Suvanto.

En av de lärdomar som hon fått under den intensiva tiden som enskild utredare är att det finns många möjligheter att tänka nytt inom äldreomsorgen. I synnerhet om vi vidgar våra perspektiv och ser hur de gör i våra nordiska grannländer, där de oftare har ett bredare perspektiv på äldrevården och hur man hanterar psykisk ohälsa.

-Finland satsar mycket på modern välfärdsteknologi, Norge har tagit fram en långsiktig plan för äldrevård och  i Storbritannien finns det peer supportrar för demenspersoner, säger Susanne Rolfner Suvanto.

I Sverige tror hon att arbetet kunde lyftas till nya höjder genom inrättandet av ett nationellt kompetenscentrum för äldres psykiska hälsa, inspirerat av hur de arbetar inom Svenskt Demenscentrum.

Betänkandet ”Läs mig – en nationell kvalitetsplan för vård och omsorg om äldre personer” presenterades sista mars och sedan dess har Susanne Rolfner Suvanto mest rest land och rike runt och presenterat slutsatserna i den tusen sidor digra luntan.

-Jag föreläser om hur kommuner och landsting kan använda sig av slutsatserna i betänkandet i sitt eget arbete. En kommun ska göra en studiecirkel av delar av materialet, vilket känns jättekul, säger Susanne Rolfner Suvanto.

Utöver det gläds hon åt att snart få samarbeta med Hjärnkoll igen, som kommer anlita henne som extern expert. Detta i och med Riksförbundet Hjärnkolls planerade satsning på att få fram fler seniorambassadörer. Tidigare i våras blev det klart att Folkhälsomyndigheten under 2017 beviljat knappt en miljon kronor för detta.

Nyfiken på betänkandet? Lyssna på avsnittet med Susanne Rolfner Suvanto i NSPH:s podd Kafferast i Kunskapsfabriken, där hon berättar mer om dess innehåll.