DO behöver ta sig an de verkligt knepiga diskrimineringsfallen för att skapa vägledande prejudikat. Utredarens förslag om att skapa en diskrimineringsnämnd som ett komplement till DO räcker dessutom inte för att ge tillräckligt skydd mot diskriminering. Det anser NSPH med anledning av diskrimineringsutredningen som för närvarande är under lupp.

Med betänkandet ”Bättre skydd mot diskriminering SOU 2016:87” har utredaren Anna-Karin Lundin lagt fram en rad förslag för att skärpa skyddet mot diskriminering. Den största förändringen är förslaget att skapa en rekommenderande diskrimineringsnämnd som ett alternativ till skarp domstolsprövning.

-Sverige har fått kritik av EU för att vårt diskrimineringsskydd inte är tillräckligt täckande. Den här utredningen innehåller en del bra förslag, men det räcker inte ända fram för att ge medborgarna det diskrimineringsskydd som de ska kunna förvänta sig, säger Nicole Wolpher, intressepolitisk ombudsperson för NSPH, Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa.

Om man upplever sig diskriminerad kan det kännas tufft att orka göra en anmälan – och veta till vem man ska vända sig

Det finns många som lever med psykisk ohälsa som upplever sig missgynnade i samhället och som har svårt att söka hjälp för att få någon form av upprättelse. När hen väl orkar berätta om den upplevda diskrimineringen så är det allt för svårt att få en reell, rättslig prövning av situationen. Utredaren föreslår att en diskrimineringsnämnd ska skapas som ett alternativ till domstolsprövning genom att göra en utredning och bedömning av det aktuella ärendet. Istället för en bindande dom utfärdas en rekommendation om hur diskrimineringsärendet ska hanteras. Nämnden kan på så sätt skapa en praxis, men NSPH anser att den inte kan ersätta en domstolsinstans så som det föreslås i utredningen att nämnden ska utformas.

Det finns också en risk att genom att införa ytterligare en instans som hanterar diskrimineringsärenden, men bara på en rådgivande nivå, så blir det än mer förvirrande för drabbade att förstå vem man ska vända sig till och när. NSPH ser överlag ett behov av en rättighetssluss som kan hjälpa den enskilda att komma i kontakt med rätt instans på en gång, istället för att bollas runt mellan olika instanser.

Om en diskrimineringsnämnd skapas anser NSPH att det är viktigt att:

  • de som sitter i nämnden har adekvat kunskap om de olika diskrimineringsgrunderna, exempelvis vad bristande tillgänglighet innebär för personer olika sorters psykiska funktionsnedsättningar.
  • att nämnden har såväl muntlig som skriftlig handläggning. Utredaren föreslår att det räcker med skriftligt förfarande, vilket NSPH motsätter sig. Såväl anmälan som bevisning bör kunna ske muntligt både för att muntlig bevisning kan krävas för att verkligen kunna pröva ett diskrimineringsärende men också för förfarandet ska vara tillgängligt för personer med kognitiv funktionsnedsättning.

DO måste ta sig an tuffare fall

DO:s uppdrag behöver överlag förtydligas – idag finns förväntningar hos allmänheten om att DO kan och ska pröva deras upplevda fall av diskriminering där DO istället bara tar sig an ett fåtal fall som ska vara vägledande för hur lagstiftningens intentioner ska tillämpas.

NSPH instämmer i utredningens bedömning att DO bör arbeta för att utreda fler ärenden, men att DO däri också väljer att driva fall där det idag inte finns någon praxis. Ett sådant område är diskriminering av personer med psykisk funktionsnedsättning som diskrimineras på grund av bristande tillgänglighet. Ärenden där denna målgrupp upplevt sig missgynnade bedöms ofta ha ett komplicerat bevisläge – hur bevisar man att den kognitiva tillgängligheten varit för dålig?

Här finns inte tillräcklig vägledning i förarbetena och inga vägledande domar. Det leder till ett moment 22: ingen vill driva ett rättsfall när det juridiska läget är så outtolkat och bevisläget besvärligt, så därmed prövas aldrig lagstiftningen.

-DO driver så pass få ärenden att urvalet därmed blir väldigt viktigt. Genom att välja sådana här fall med oklara bevislägen så testas vilket skydd Diskrimineringslagen verkligen ger och kan peka på eventuella luckor som behöver täppas igen, säger Nicole Wolpher.

Egen utredning om undantaget för rättsväsendet föreslås

Utredaren väljer tyvärr att inte ta upp en av de kanske viktigaste frågorna rörande diskrimineringslagstiftningen – hur skyddet mot diskriminering i den offentliga verksamheten ska stärkas. I dag är rättsväsendet undantaget i lagen, så att diskriminering utöver diskriminerande bemötande som upplevs inom polis, domstol och kriminalvården inte kan prövas. NSPH har uppmärksammat stora brister i skyddet mot diskriminering för personer med psykisk funktionsnedsättning i kontakt med rättsväsendet. Att polisers, domstolars och Kriminalvårdens verksamhet och beslut inte grundar sig på diskriminerande attityder är avgörande för en jämlik rättsstat. Vad gäller deras beslut så anser NSPH att skyddet mot diskriminering bör kunna förhålla sig till dessa på samma sätt som till beslut som fattas av andra myndigheter, exempelvis socialtjänsten.

Här kan du läsa NSPH:s yttrande i detalj