Personer som lever med psykisk ohälsa tillhör de största förlorarna i dagens samhälle och får inte samma möjligheter som den övriga befolkningen. Trots det är åtgärder mot psykisk ohälsa fortfarande inte prioriterade när Kommissionen för jämlik hälsa stakar ut det fortsatta arbetet, anser NSPH.
Under våren 2015 lanserade folkhälsominister Gabriel Wikström en kommission för jämlik hälsa, som ska komma med konkreta förslag till hur hälsoklyftorna i samhället kan minskas. Den 16 februari deltog kommissionens ordförande Olle Lundberg i en workshop tillsammans med Nationell plattform för jämlik hälsa och vård, i vilken en rad myndigheter och organisationer – däribland NSPH – ingår. Budskapet från Olle Lundberg var att det är viktigt att arbetet för mer jämlik hälsa inte fastnar i problembeskrivningar och politisk retorik utan resulterar i konkreta åtgärder som går över blockgränser och räcker sig över regeringsskiften. Kjell Broström, som deltog på mötet för NSPH:s räkning, tycker att det är en bra utgångspunkt men att kommissionens sammansättning av deltagare fortsatt är ett problem.
– Kommissionen består nästan enbart av forskare, vilket vi ser som en begränsning om man vill få fram förslag som ska ha en chans att fungera i verkligheten. Att den saknar ledamöter som representerar patienter, brukare och anhörigas samlade erfarenhetskunskap är en stor brist, säger Kjell Broström.
Han anser att forskarnas kunskap behöver kompletteras med erfarenhetsbaserad kunskap för att man ska få en komplett bild av vilka förändringar som behövs. NSPH har kritiserat Socialdepartementet för att psykisk ohälsa glömts bort när man förra våren lanserade satsningen på jämlik hälsa. Åtgärder som rör den psykiska ohälsan lyser fortfarande med sin frånvaro i kommissionens arbete.
Fokus för kommissionens arbete ligger huvudsakligen på hälsoskillnader mellan olika socioekonomiska grupper i samhället och skillnader mellan låg- och högutbildade. Hälsoskillnader som beror på kön eller ålder, etnicitet, sexuell läggning eller funktionsnedsättning kommer också att uppmärksammas.
Samtidigt så pågår en oroande utveckling i samhället där den psykiska ohälsan har blivit vårt största folkhälsoproblem. Trots femton års nationella satsningar har livssituationen för personer med långvarig psykisk ohälsa inte förbättrats. Personer med psykisk funktionsnedsättning har inte fått del av de hälsoförbättringar som uppnåtts i den övriga befolkningen. Hemlösheten, fattigdomen har ökat och mångas liv präglas av sysslolöshet, isolering och utanförskap.
– I de presentationer kommissionen kommit med hittills är psykisk ohälsa enbart med som ett resultat av ojämlikhet inom andra områden. Det borde också finnas med som en viktig bakgrundsfaktor och något som ofta bidrar till att problemen med hälsan och ekonomin förvärras, säger Kjell Broström.
Att personer med psykisk funktionsnedsättning får sämre somatisk hälso- och sjukvård än andra grupper och lever kortare liv är väl känt från forskning och offentliga rapporter. Andra exempel är att man har svårt att klara av de villkor som Socialtjänsten ställer vid ansökan om ekonomiskt bistånd eller att det är svårt att få handikappersättning från Försäkringskassan för de merkostnader man har på grund av sin funktionsnedsättning.
-Sjukvården, socialtjänsten och Försäkringskassan borde kompensera för sådan brister. Istället blir det ofta tvärt om – ojämlikheten förstärks, säger Kjell Broström.
NSPH menar därför att kommissionen bör fokusera på att ta fram metoder, verktyg och strategier för hur man utjämnar och kompenserar för de svårigheter som personer med psykisk ohälsa har när de ska försöka få hjälp av sjukvården, socialtjänsten eller Försäkringskassan.
Dessutom är det viktigt att fortsätta arbetet med att förändra attityderna hos den personal som möter personer med psykisk ohälsa samt att ta fram förenklade procedurer när man ska ansöka om vård- eller stödinsatser. Att låta patienten själv beskriva sina behov och önskemål och rapportera om vad som tidigare fungerat bra och dåligt är en bra början på arbetet för att försöka uppnå mer jämlik hälsa och vård.
