Fortsatt bristande kunskaper om NPF, skolornas diskriminering av barn med diagnoser och växande förväntningar på att myndigheter NPF-anpassar sin tillgänglighet – debatten var livlig när NSPH tillsammans med SKL och DO diskuterade bemötande, diskriminering och tillgänglighet.
Det är uppenbart att diskriminering- och tillgänglighetsfrågor är mer aktuella än någonsin då vårt seminarium ”Tillgänglighet – NPF – Diskriminering: Vad kan jag begära i mötet med myndigheter, vård och omsorg?” blev fullt till sista plats och mer där till på NPF-forum.
Amanda Nilsson har gjort djupintervjuer med personer som lever med NPF.
De tillgänglighetsanpassningar som görs av myndigheter handlar främst om fysiska funktionsnedsättningar. Förståelsen för kognitiv tillgänglighet brister och det finns förenklade idéer om vilka anpassningar som behövs för personer med NPF. De slutsatserna drar Amanda Nilsson, student vid teologiska högskolan i Stockholm med inriktning på mänskliga rättigheter. Hon har gjort djupintervjuer med personer med NPF samt med myndighetsanställda som möter personer som söker olika former av stöd på grund av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.
-Det framstår tydligt för mig att det som borde vara en självklarhet – att samhället ska vara tillgängligt för alla – tyvärr inte är så, säger hon.
Diskussionen under seminariet kretsade mycket kring hur tillgängligheten kan förbättras så att mötet med myndigheter blir likvärdigt i äkta bemärkelse. Det innebär en synvända i hur myndigheterna arbetar. Att erbjuda tillgänglighet och likvärdig behandling innebär att bemötandet och kommunikationen behöver anpassas efter mottagarens förutsättningar, och inte hålla fast vid principen om samma arbetssätt oavsett vem man möter.
-Vi behöver mer kunskap om NPF i de kommunala verksamheterna. Vi behöver också blir bättre på att samarbeta – det är en utmaning för personer med NPF att ha kontakt med så många olika instanser inom kommun och landsting, säger Anna Thomsson, handläggare på avdelningen för vård och omsorg på SKL.
Annica Nilsson, intressepolitiskt talesperson för Attention, och Mårten Jansson från NSPH, som var moderator för seminariet.
Ett sorgebarn ur rättighetssynpunkt är skolan, där det finns många exempel på bristande tillgänglighet av barn med NPF som kämpar med skolarbetet och inte erbjuds den hjälp som de behöver för att klara av skolgången.
-Detta är ett tydligt exempel på att skolan inte följer lagen. Vi behöver bli tydligare med att detta handlar om diskriminering av barn med NPF, säger Annica Nilsson, intressepolitisk ombudsperson på Attention.
