Susan

Vår ambassadör Susan.

Susan fick på ett smärtsamt sätt uppleva hur migrationsrelaterad
stress kan påverka en människa. Redan som ung flicka fick hon ta hand om sin mamma och sätta sina egna behov i andra hand. Idag vill Susan berätta om vilket stöd hon hade behövt som tonåring – och framför allt visa att det går att komma vidare i livet.

Susan kom till Sverige från Thailand 1987 när hon var 15 år gammal tillsammans med sin mamma och bror. För henne gick det ganska snabbt att lära sig språket, få kompisar och komma in i det svenska samhället. Tyvärr var det inte lika lätt för Susans mamma som började må psykiskt dåligt när hon kom hit.

Susan fick ta hand om sin mamma och ta ett oerhört stort ansvar – bördan på hennes axlar var alldeles för tung att bära för en ung flicka. Susan fick agera tolk åt sin mamma i möten med vård och myndigheter och hon var på många sätt mammans stöttepelare i livet.

Att vara anhörig till någon med psykisk ohälsa innebär ett stort ansvar

Susan har funderat på vad det var som gjorde att mamman mådde psykiskt dåligt. Som så många andra som migrerar till ett annat land, förlorade mamman allt: hem, familj, nätverk, jobbtitel, språket och sin identitet.

Mammans psykiska hälsa påverkade Susans vardag. Hon fick lägga åt sidan sina vänner, intressen och istället ägna sig åt mammans behov. Under skoltiden var det ingen lärare i skolan som fångade upp hur hon mådde. Hon önskar att någon hade frågat hur hon hade det eller om hon behövde hjälp med något.

Trots den utsatta situationen vågade inte Susan prata med sociala myndigheter eftersom hon var rädd för att mamma skulle bli anmäld.  Det gjorde att hon bar mycket inom sig vilket bidrog till att hon själv utvecklade psykisk ohälsa.

För att fly undan den svåra situationen med mamman la Susan mycket tid på att få bra betyg i skolan. Hon var en högpresterande perfektionist och beröm från andra gjorde att hon ville prestera ännu bättre. Detta beteende fortsatta in i arbetslivet tills Susan en dag kraschade. Hon drabbades av utmattning och tappade korttidsminnet. Hon tappade även det svenska ordförrådet när det var som värst. Susan fick också tvångssyndrom (OCD) och panikångest.

Betydelsen av att ha ett nätverk som stöttar en när det är svårt

Det som gjorde att Susan till slut började må bättre, var hennes trygga nätverk som bestod av familj och vänner. Genom dem fick hon stöd och hjälp vilket gjorde att hon kunde hitta styrka i livet. Hon fick även psykologhjälp och gick i KBT-behandling.

Idag har Susan en positiv syn på livet – trots allt hon har gått igenom. Förutom att vara Hjärnkollambassadör arbetar hon som organisationskonsult och använder sina erfarenheter för att hjälpa andra.

Som Hjärnkollambassadör vill Susan öka kunskapen om hur migration kan påverka en människas psykiska hälsa och hur detta i sin tur kan påverka de anhöriga som många gånger är barn. Hon vill att myndigheter och skolor bättre ska kunna hjälpa de vuxna och barn som lever med konsekvenserna av migrationsrelaterad stress. Susan vill också inge hopp till andra som befinner sig i en liknande situation som hon gick igenom som ung flicka.

Susanne föreläser på svenska, thailändska och engelska.